Yes, då var årets maraton i mitt livsprojekt avklarat. München Marathon. Ni som följt mig vet att jag har som mål här i livet att springa 50st olika maraton i 50 år (1 om året) och inget får vara desamma. Detta var mitt 4e maraton i projektet så nu är det bara 46 st kvar. Haha.
För den som vill läsa den korta varianten tog jag mig runt maran efter mycket om och med på en tid av 5:21:38. Min kropp arbetade emot mig redan från start men detta hade såklart sin förklaring, med ett dödsfall i familjen veckan innan var min kropp helt slut efter veckans emotionella berg- och dalbana.
Mitt mål med München Marathon 2017
Från början var mitt mål att springa loppet på SUB 4:30h. Det målet förändrades när vi fick det hemska beskedet om att min svärmor avlidit. Från och med den dagen har det varit en emotionell berg- och dalbana utan sömn och mycket sorg/oro. Detta tär något enormt på kroppen vill jag lova. Så mitt mål blev sedan bara att delta och ta mig igenom.
Mina förutsättningar
Jag har tränat riktigt bra inför detta maraton. Mina långpass fram till 2 veckor innan har känts riktigt bra och jag låg bra i fas. Sedan gick det snabbt utför när uppladdningen blev värsta tänkbara. Tänk vad emotionell påverkan har betydelse för prestation?.
Raceplan
Med mig på denna resa/lopp hade jag Elinor (som jag också sprang Womens Health Halvmaraton och Sälen fjällmaraton tillsammans med). Vår tanke var att hålla ihop och njuta tillsammans av loppet.
Raceday
Detta lopp blev allt annat än jag tänkt mig, det blev en emotionell katastrof. Fram till ca 40 min innan taxin till flygplatsen i Sverige var det till och med osäkert om jag ens skulle åka till München och delta i loppet. Men vi kom iväg ändå tillslut och det var faktiskt otroligt skönt att släppa allt hemma för en stund. Det var också skönt att få sova på ett hotellrum med en jätteskön säng.
Starten gick inte förens kl. 10.10 vilket jag var mycket tacksam över, detta innebar ju en sovmorgon fram till kl. 7.00 och att kunna äta frukost i lugn och ro. Vi åkte sedan taxi till Olympiastadion där starten gick och det var sjuuukt kallt! Ca 5 grader, kall vind och dugg. brr! Som tur var hade jag med mig sopsäckar som vi kunde dra på oss i väntan på att få starta.
När starten väl gick hade det åtminstone slutat dugga och vi höll ett tempo på 6:30. Detta tempo höll vi fram till 21 km. Där gav min kropp upp då energin tog slut. Egentligen var energin nästan slut redan vid start också så jag fick kämpa första halvan också. Halvvägs så Släppte jag Elinor och hon fick springa i förväg och nå sin tid under 5h medan jag själv pinade på i min ensamhet. Vid 36 km höll jag på att svimma för att jag var så trött. Jag har aldrig upplevt denna känsla förut, min kropp verkligen skrek ifrån. Så här fick jag börja gå mot min vilja för att jag var livrädd av min kropps reaktion. Därefter gick jag varannan km och joggade varannan fram till mål.
I mål kom jag på tiden 5:21:38 som inte är något att hänga i julgranen alls, men jag är ändå nöjd med min prestation med tanke på omständigheterna. Det positiva med det hela är att tiden inte kommer bli svår att slå till nästa mara. ;) Förhoppningsvis blir det redan i vår då jag redan nu är sugen på revansch!
kkkkkkkkkkkkkk
Min upplevelse av München Marathon 2017
Jag blev mycket positivt överraskad över hur bra arrangerat München Marathon var. Allt var tydligt och solklart både innan, under och efter loppet. Längs med banan fanns det gott om vätskestationer som innehöll allt från vatten och energidryck till cola, energigel, energibars, bananer m.m. Det var också en riktig folkfest med mycket hejande publik! Det var roligt. Banan var dessutom otroligt vacker. Den började i en jättevacker park och gick sedan in i själva München och dess pampiga byggnader för att sedan avslutas på Olympia Stadion. Banan är relativt platt och jag kan tänka mig att det är en perfekt bana att springa PB på.
