På lördag är det dags. Dags för en ny anta en ny utmaning som jag aldrig provat på tidigare, nämligen triathlon. Tanken var egentligen att jag skulle göra det redan förra året men då satte en skada i foten/stortån (hallux valgus) stopp samt att jag hade fullt upp med uppstarten av företaget MarathonEmma och tiden för förberedelse inför utmaningen fanns helt enkelt inte. Iår är det andra bullar däremot, förberedelserna har varit så bra som de bara kunnat bli och jag känner mig taggad till tusen.

Klockan 9.00 i Mariebergsskogen här i Karlstad går starten för min livs första triathlontävling i sprint motion (400m sim, 2 mil cykel och 5 km cykel), Karlstad Triathlon.

Det är med blandade känslor att debuten kommer att ske på hemmaplan då många av mina nära och kära kommer att titta lika väl som klienter och bekanta, men självklart väger den positiva energin över! För vad är det värsta som kan hända egentligen? Jag tror knappast att någon utav dessa underbara människor kommer att bua ut mig eller skratta åt mig om jag råkar cykla lite för nära framstående cyklist. Möjligen att ett skratt skulle kunna komma om jag t.ex. fick för mig att cykla baklänges eller något. Hur som helst gör det mig alldeles varm i hjärtat på ett sådant speciellt sätt som är omöjligt att förklara i text.

Mitt mål med Karlstad Triathlon är att ha kul och ta mig runt utan att göra någon större tabbe eller hamna i straffboxen. Tid lägger jag ingen större värdering i men jag ska gå all in. Trots att det har varit ganska dåligt väder för en reumatiker som mig den senaste tiden och jag har haft känningar av min sjukdom så tänker jag inte låta det påverka mitt beslut att maxa när jag kommer ha sådant underbart stöd med mig denna helg. Den allra bästa supporten kommer att finnas vid men sida så oavsett hur det går kommer min prestation vara enastående och ett PR så att de duga. För tänk, 2011 fanns det inte ens på min världskarta. Då var det en kamp att bara ta sig upp ur sängen varje dag med en övervikt på 136 kg och inflammationer. Jag är inte min sjukdom och jag tänker genomföra tillsammans med min kropp för att jag är en vinnare! Punkt slut.

Jag känner mig otroligt stark och full av energi så nu jäklar kör vi, för vi ses väl där!?