Från början skulle jag ha kört en sprintdistans, men det efter att ha blivit övertygad av min coach att köra medeldistans blev det de istället. Jag ångrar verkligen inte beslutet då det blev ett fint kvitto inför Ironman Kalmar den 18 Augusti som kommer gå jättebra då detta lopp kändes riktigt bra.

För den som vill läsa den korta varianten simmade jag 1900m, cyklade 90 km och sprang 21 km på tiden 6:04h.

Mitt mål med Örebro Triathlon 2018, medeldistans

Jag har absolut inga prestationsmål med detta lopp eller jaga några tider. Eftersom jag aldrig har gjort någon medeldistans innan har jag heller inget att jämföra med. Tanken blev istället att köra det som en träning inför Ironman Kalmar den 18 Augusti som alltså är en full distans och dubbelt så långt.

Mina förutsättningar

Jag var för 2 veckor sedan riktigt dålig i mina leder och väldigt sliten efter hård träning. Men efter en periods lugnare träning så har kroppen hittat tillbaka. Det var också för 2 veckor sedan jag anmälde mig till loppet när jag var som sämst, tanken var från början en sprint-distans men det blev en medeldistans istället. Just denna dag visade det sig att moder natur ville sänka temperaturen enormt mycket i luften, ca 10 grader. Så det var riktigt kallt i början av loppet och en prövning för mina reumatiska besvär. Helgen som var innan hade jag dessutom varit på ett träningsläger med landsvägscykling.

Raceplan

Som sagt – Tanken med loppet var att träna/känna på inför full distans i Kalmar den 18 Augusti. Jag skulle försöka hålla samma tempo som under IM.

Raceday

Detta lopp kom ganska oplanerat, men eftersom jag tränar inför en full Ironman samt att cykla till Paris kändes det inte helst omöjligt. Klockan ringde kl 05.15 då bilen skulle vara packad och klar för avfärd kl. 06.00. Vi följde planen och rullade iväg då, vid Karlskoga stannade vi för att köpa och äta en andra frukost och vi var framme vid tävlingsområdet kl. 08.00.

Det var länge sedan jag var såhär nervös. Jag mådde illa och behövde gå på toaletten stup i ett. Det positiva var att det inte var så många människor anmälda att det aldrig blev någon direkt lång toakö, skönt för mig!

Dom närmaste 2 timmarna innan startskottet frös jag något enormt mycket och blev allt mer orolig för hur min reumatiska sjukdom skulle reagera på detta, men att skita i att delta fanns inte på kartan!

kl. 10.00 gick min start för medeldistansen. Vi började med att simma 1900m i svartån som hade runt 20 grader i temperatur. Jag simmade med våtdräkt men hade fortfarande inte “tinat” från morgonens nedkylning. Jag valde därför att ta det extremt lugnt och skynda långsamt. Så jag simmade på tiden 47 minuter.

Väl ute på cyklingen kände jag direkt att det här skulle bli tufft. Mina ben var nedkylda och stela. Första tre milen handlade det bara om att få blodcirkulation i benen och det kändes som att de skulle gå av om jag tryckte på. Efter 3 mil började det dessutom göra ont i bäcken/höft som efter 5 mil gick över då solen började komma fram och det blev varmare. Sista varvet vid 6 mil kände jag mig “uppvärmd och klart” och kunde göra ett bra avslut på cykling. Den tog 3:03h.

Sista delen, löpningen, gick jättebra den med. Jag tänkte att den skulle bestå av en lugn “lördagsjogg” som jag brukar springa varje lördag och så blev det. Tiden blev 2:09h och när jag närmade mig mål och hade 50 meter kvar ropade min sambo/fästman att jag såg oförskämt pigg ut.

Sluttiden blev 6:04h och jag är supernöjd med min prestation. Framförallt att jag än en gång bevisat för mig själv att jag faktiskt klarar av att genomföra ännu en fysisk utmaning med mina reumatiska besvär. Ironman Kalmar den 18 Augusti kommer att gå som en dans!