Många har frågat mig under lång tid om jag skulle vara med i Volvo Arvika Halvmara, ett kuperat lopp på asfalt som går runt sjön Racken, jag svarade alltid att jag varken hade tid eller lust då Vätternrundan närmar sig. Men för drygt 2 veckor sedan skämtade en god vän till mig som skulle vara med i loppet om att jag som är så galen borde cykla till Arvika (från Karlstad) och delta i halvmaran där för att sedan cykla hem igen. Till en början lät det bara galet med tanke på den kuperade vägen dit per cykel och självaste banprofilen på loppet, men som ni vet så triggar sådant här mig. Tanken började gro och det var ju faktiskt möjligt att genomföra, så varför inte prova? Jag började undersöka tanken vidare och började tänka logiskt. Jag ska delta i både Vätternrundan och Stockholm Marathon, vad vore inte bättre än att kombinera ett superlångt träningspass för att spara på kroppen istället för att köra 2 långpass av varje? Dessutom skulle det bli ett kvitto på om min kropp var redo för båda tillställningarna.

Sagt och gjort, jag anmälde mig och jag fick med mig en lika galen vän på kraftprovet + mina föräldrar som agerade support. Någon var ju tvungen att ta hand om cyklarna medan vi sprang? ;P

Igår trädde kraftprovet i verk, vi cyklade 8 mil via 61:an till Arvika (vilket jag aldrig kommer att göra om) med några kringelikrokvägar. På vägen dit var jag enormt osäker på om jag skulle palla att springa 2,1 mil då mitt högra ben började göra sig påmint med lederna (då jag är reumatiker), men efter att ha tänkt och lagt om cykeltekniken så försvann denna symtom allteftersom som tur var. Vi var framme ca 40 min innan start och hann bara byta om, jogga upp och ta oss till start innan det var dags för nästa grej. Mitt mål med loppet var att bara jogga runt i prattempo. Tanken var att det skulle vara lågintensivt och att hålla på länge, jag hade ju trots allt en hemresa kvar också att ha krafter kvar till. Första 2 km på halvmaran var benen rätt stumma efter cyklingen, men sedan kom de igång riktigt fint och andra halvan kändes riktigt bra och jag kunde höja tempot. Väl i mål strax efter 2h kändes kroppen oerhört pigg och fräsch.

Innan vi åkte hem igen per cykel var vi såklart tvungna att fylla på energi, jag smackade i mig en hel kebabrulle då min kropp var som ett svart hål. Inte för att jag var hungrig eller det minsta sugen, men jag visste att kroppen behövde energi. Sedan trampade vi hem igen, via värmskog denna gång som visade sig vara en oerhört fin väg hem! Så jäkla vackert! Tyvärr hann vi inte ända hem innan mörkret började komma. Så vi blev tvungna att ringa våra livlinor som fick komma och hämta oss med bil efter 7 mil eftersom vi inte hade nattutrustning på oss, att utmana ödet är bara idioti!

Allt som allt blev den aktiva träningstiden 9h totalt med cykel och löp. NIO TIMMAR! Det är det längsta träningspass jag någonsin gjort och jag är grymt nöjd över min prestation. Framförallt att min kropp svarade över förväntan bra. Jag ÄR grymt vältränad och har en väl förberedd kropp inför både maran och vätternrundan. Idag, dagen efter själva kraftprovet, är jag nämligen oförskämt pigg. Jag känner inga krämpor i kroppen eller några skavsår eller liknande. Det känns otroligt skönt att ha detta kvitto på hur bra jag faktiskt är så nu är det alltså bara finliret kvar för att få de resorna så behagliga som möjligt vilket jag ser fram emot!