Idag var det dags, prologen i Karlstad! En cykeltur genom centrala Karlstad för att visa upp vårt team och våra fina cyklar samt vinka av sponsorer och anhöriga. En sista tur på Karlstads gator, eller Värmland över huvudtaget. För imorgon packas lastbilen med cyklarna!
Det blev en runda på totalt 3 “lätta” mil. För mig var det dock rena dödens eftersom jag fortfarande inte har någon energi från min kräksjuka, men nu kan jag äta normalt igen (sedan lunch) så till lördag när prologen i Göteborg äger rum ska allt vara i sin ordning.
I övrigt har dagen spenderats åt att packa och städa mitt boende. Om man ska se det positiva i det hela med kräksjukan så skulle jag nog haft svårt att hinna med det om jag inte blev kräksjuk. Haha.
Nu väntar kudden och det är dags att fylla på energi med sömn. Nattinatt!
4 jäkla dagar kvar tills vi ska cykla till Paris och jag går och får kräksjuka! Hur stora odds är det att de ska inträffa egentligen? Jisses…
Redan igår när jag satt och åt min frukost på morgonen anade jag oråd i magen, men jag tänkte inte mer på det än att de förmodligen var mensvärk och rörelse är bra för mensvärk så jag tog cykeln till jobbet (2,5 mil enkel resa) för att samla på mig några sista mil inför resans avfärd på lördag. Efter att ha haft alla klinter för dagen var det dags att cykla hem igen, något jag absolut inte var taggad på. 2,5 mil med jordens magont (som successivt hade ökat under dagen) och dessutom ösregn/åska på vägen var allt annat än en fröjd. Väl hemma brakade det loss totalt och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Spykalas kan vi kalla det och det blev ett helvete till natt med feberfrossa och illamående. USCH!
Idag mår jag en aning bättre, men kroppen är helt slut och tom på energi. Det finns fortfarande 0 aptit och febern är fortfarande skyhög. Det känns absolut inte bra att bli så dålig så nära inpå resan. Att inte kunna få i sig näring (och behålla den) så tätt inpå är allt annat än bra. Så för att vara på säkra sidan har jag sjukskrivit mig resten av veckan. Om inte annat tror jag inte att någon av mina klienter vill träffa mig ändå inom de närmaste 48 timmarna ur smittsynpunkt.
Jag måste säga att detta är sämsta tänkbara uppladdning/förberedelse till att cykla 130 mil må jag säga, men hellre att jag fick det nu än på resan och kunna ha smittat ned hela laget. Det vore ju en mardröm!
Hjälp mig att hålla tummarna för att jag blir helt återställd inför resan nu! Och har någon huskurstips för kräksjuka mottages dessa med öppna armar!
Ni som följer mig på instagram har säkert sett att jag cyklat som en idiot hittills i år inför vår cykeltur till Paris. Löparskorna har dammat igen rejält i skohyllan, men idag kände jag att var det dags att bryta den trenden. Efter frukost gav jag mig ut på mitt första långpass löpning inför French Riviera Marathon som går av stapeln 13 November (ni vet det jag anmälde mig till i mitten av juni?). Efter det att jag sprang Malaga Marathon i December 2015 har jag inte sprungit något pass längre än 6 km och om jag ska vara ärlig har jag knappt sprungit något alls. Det har helt enkelt varit helt fokus på landsvägscykling och Team Rynkeby.
Det var en riktigt härlig tur på 14 km, dock kändes det verkligen att jag inte sprungit långt på så länge. När jag kom hem kändes det i både vader och fötter vill jag lova, puh! Dessutom gick det väldigt långsamt, fast det kanske berodde på att jag sprang i skogen i och för sig. ;)
När man haft ett sådant här långt uppehåll från långpass eller löpning överlag är det viktigt att gå ut lugnt och vänja senor/ligament med den nya belastningen. Innan detta långpass har jag ändå sprungit 2-3 gånger i veckan under en period där totalsträckan blivit runt 5-8 km. Nu när jag gjort det och allt känns bra så är det dags att lägga in långpassen. Jag startar på 14 km och ökar sedan successivt varje/varannan vecka fram till några veckor innan själva maran.
Om intresse finns så skriver jag gärna mer om hur jag lägger upp träningen inför French Riviera Marathon, skriv bara en kommentar till detta inlägg då isf.
Något som jag har märkt under mina år som löpcoach är att vi löpare ofta glömmer bort att träna styrka, framförallt fotstyrka. Många som kommer till mig som är skadebenägna eller har problem brukar också ofta ha svaga fötter/fotvrister. Starka fötter och fotvrister ger inte bara ett bättre och snabbare löpsteg, det ger också en förebyggande effekt mot plågsamma skador (t.ex. hälsporre och benhinneinflammation). Därför bjuder jag i detta inlägg på några lätta stärkande övningar för både fotvrister och fötter som du kan göra när som helst vart du än befinner dig.
Ett tips är att variera underlag till dessa övningar och inte bara köra på ett platt golv inomhus, ta ut övningarna och gör dem i t.ex. gräs eller sand för extra belastning och träning för fötterna.
LYCKA TILL!
1. Handduksrullning. Ta av dig strumpor och skor, gärna barfota och lägg en handduk/tygstycke på golvet. Rulla sedan ihop handduken/tygstycket med hjälp av tårna in under foten.
2. Zick-Zack gång. Ta av dig strumpor och skor, gärna barfota och gå sedan upp på tå. Förflytta sedan hälarna åt vänster. Gå ned med hälarna i marken och förflytta tårna åt vänster så att det blir ett zickzackmönster. Byt sedan håll. Tänk på att arbeta med fotvristerna och inte höfterna, sträck ordentligt på fotvristerna.
3. Tågång. Ta av dig strumpor och skor, gärna barfota och promenera fram och tillbaka på tå. Tänk på att sträcka ordentligt på fotvristerna och gå med raka ben.
4. Hälgång. Ta av dig strumpor och skor, gärna barfota och promenera fram och tillbaka på tå. Tänk på att flexa med foten och gå med raka ben. Denna övning är speciellt bra för dig som ofta får problem med benhinnor. Dock ska den göras i förebyggande syfte och inte under pågående inflammation.
Nu är jag anmäld till årets maraton, French Riviera Marathon 2016. Den 13 November springer jag från Nice till Cannes längs Franska Rivieran. Varje år springer jag ett maraton som tillhör mitt livsprojekt, nämligen att springa 1 mara om året i 50 år och inget får springas 2 gånger. French Riviera Marathon blir mitt tredje i detta projektet och jag kommer att skriva om resan/träningen inför detta både i bloggen och på instagram så jag hoppas att du blir med mig..
Mitt livsprojekt att springa en mara om året kom till för att jag inte är en tävlingsmänniska. Jag känner inget behov av att pressa tider längre utan jag springer för att jag kan, för att jag vill och för att det är ett fantastiskt sätt att få komma nära naturen. Se och njuta. Så detta är mitt sätt att få uppleva, utforska, inspireras och möta andra kulturer i världen!
Förra året sprang jag Malaga Marathon längs den spanska kusten. Det var en fantastisk upplevelse som jag aldrig kommer att glömma, underbart på alla vis! Så jag ser verkligen fram emot årets mara längs Franska Rivieran.
Mitt namn är Emma Blomqvist (fd. Bertilsson), 31 år och bosatt 2,5 mil strax utanför Karlstad. Jag bär på en kronisk ledsjukdom och i denna blogg får ni följa mitt liv som ung reumatiker. Tidigare var jag extremt överviktig men idag är träningen min bästa medicin. I bloggen får du ta del av mina framgångar, motgångar och olika mål. Läs mer om min resa här!
Idag är jag långdistansidrottare och utbildad personlig tränare/kostrådgivare med inriktning löpning och mammamage. Dessutom äger och bedriver jag Värmlands första PT-studio PT-Hörnan Sverige AB. Jag håller även i inspirerande föreläsningar både för företag och privat personer samt gruppträning i form av fysisk aktivitet på recept samt löpgrupper i Karlstad med omnejd.
Jag brukar säga att löpning är min passion, cykling mitt gift och simning mitt intresse.
Från och med år 2017 ingår jag även i teamet ASICS Frontrunner Sverige.
Jag har som mål att springa 50 olika maraton innan jag fyller 50 år.
4 jäkla dagar kvar tills vi ska cykla till Paris och jag går och får kräksjuka! Hur stora odds är det att de ska inträffa egentligen? Jisses…
Ni som följer mig på 
