Jag är på besök i huvudstaden denna vecka och passade därför på att utnyttja lunchen till att springa en runda i Ursviks fina naturreservat. Där har dom dragit flera olika fina spår i kupparad terräng. Allt från några kilometer med elljusspår upp till 1,5 mil i terräng. Jag sprang den längsta banan, Extreme som var både backig och blöt. Det märktes tydligt att jag lagt mest fokus på cykel nu ett tag för oj vad jobbigt det var med backar, men extremt kul! Och jag vet en som kommer ha träningsvärk i benen imorgon efter alla backar…
Framförallt var det underbart vacker miljö i strålande solsken vilket gjorde att jag nöjt av varje löpsteg. Det är detta som jag älskar så mycket med löpning, det är så lätt att ta med sig på resande fot och så underbart sätt att upptäcka nya platser/miljöer på.
Här kommer några tips till backig terräng;
1. Se till att ha en god hållning. Rak och ståtlig. Sträck på dig! Det kanske mest känns jobbigt till en början men i längden kommer det att gynna dig och förebygga skador. 2. Lätta korta steg. Med kortare steg och högre frekvens/kadens på benen känns det både lättare och du spar på muskelstyrkan då det är hjärtat som arbetar. 3. Sänk tempot uppför backen och “släpp efter” nedför. När backen kommer sänker du tempot och fokuserar på att ha korta snabba steg uppför, det gör inget att det går lite långsammare uppåt. Håll en stadig puls och våga istället att släppa efter nedför för att dra nytta av gravitationen/tyngdkraften. 4. Håll blicken rakt fram och njut av omgivningen. Genom att titta rakt fram håller du lättare en god hållning.
I år infaller sig påsken väldigt tidigt. Det är knappt så att vägarna har hunnit bli körbara, MEN det hindrar oss inte från att köra ännu en upplaga av #långfredagsturpåcykel. En arrangerad cykeltur där vem som helst kan vara med och cykla. Alltså inget lopp utan en fin söndagstur. Alla som deltog betalade minst 50 kr för att vara med genom att stoppa dem i bössor där alla pengarna går oavkortat till Barncancerfonden genom Team Rynkeby Värmland, cykelteamet jag är med och cyklar för.
Turen blev riktigt lyckad. Trots att väderprognoserna visat ett hemskt väder så blev vi ändå runt 100-150 stycken som cyklade 6 mil tillsammans på de Värmländska landsvägarna. Jag var väldigt tveksam in i det sista om jag skulle cykla eller inte eftersom jag tampas med min reumatiska sjukdom och underkylt regn på cykel är bland det värsta jag kan utsätta mig för. Men jag är sjukt glad att jag pälsade på mig så att jag efterliknade en falukorv och anslöt mig till klungan! För det var riktigt häftigt att vara med om och att cykla med detta enormt stora gäng!
Vi var till och med tvungna att dela upp oss i mindre klungor, team rynkeby först och 3 andra cykelklubbar därefter (min klubb i2 if triathlon, OK Tyr och Skoghall CK) för att hålla struktur och ordning. Hur häftigt är inte det? Ni kan ju tänka er vilken uppmärksamhet vi fick när vi cyklade genom centrala Karlstad…
Efter dagens tur är jag verkligen fylld av både glädje och energi. Jag längtar verkligen tills vi ska ut med teamet och träna inför vår resa till Paris! Nu är det bara 2 inomhuspass kvar innan vi drar igång med 3 cykelpass/vecka utomhus. Att cykla är verkligen lycka på hög nivå! Och det kan ju inte bli bättre när man får göra det i vetskapen om att få rädda liv!
Delar av teamet i väntan på att få ge sig av ut på soltur.
Klockan 9.00 idag samlades vi utanför Löberg Lila Arena här i Karlstad för att ge oss ut på vår premiärtur utomhus i klunga med bästa Team Rynkeby. Eftersom många aldrig cyklat i klunga innan (och några inte ens cyklat på en racer) blev det först genomgång av växlar och cykling på den stora parkeringen. Syftet med Team Rynkeby är att alla ska kunna vara med, oavsett om man är nybörjare eller elitcyklist och i vårt lag har vi både delarna samt allt där emellan. Tillsammans är vi starka och tillsammans ska vi ta oss till Paris till förmån av barncancerfonden.
Dagens runda blev en härlig sådan i den fina vårsolen runt samma sjö som jag och Tina cyklade runt häromdagen. Jag kände mig rätt ringrostig och feg trots att jag numera är en rätt van cyklist. Men det är lite av charmen med de första turerna av utomhussäsongen. Att harva på trainer inomhus och cykla ute på landsväg är två HELT olika saker. Det kan nog ni alla som cyklar landsväg hålla med om skulle jag tro? Men jag vet att all feghet kommer lägga sig så fort vägarna är grusfria och det kommit lite mer värme. Då kommer jag att susa fram lika snabbt som vinden!
Nu kan jag inget annat än att längta till nästa landsvägstur med min gula Bernard.
Idag är det lycka på hög nivå. Solen skiner och det är vår! Inte nog med det. Idag gjorde jag min premiärtur med Bernard, min gula Team Rynkeby Cykel som flyttade in hos mig för 1 vecka sedan. Herregud säger jag bara, hur underbart och helt jäkla fantastiskt är inte det?
Jag och min teamkompis Tina tog oss en liten sväng runt Alstersjön som ligger här i Värmland (läs Karlstad) där vi bor. Den totala sträckan blev 30 glädjefyllda km i lätt rull. Det var såå fantastiskt att känna vinden mot huden och alla dofter. Snart. SNART! Börjar utomhussäsongen på allvar och jag välkomnar den med öppna armar!! Redan på söndag har vi får första teamträning utomhus med våra gula cyklar och jag kan knappt berga mig.
Har du tagit din premiärtur uta på landsväg iår än? Tell me. Jag är nyfiken!
Idag är det klarblå himmel, sol och snön har börjat smälta såpass mycket att den nästan är borta. Asfalten är torr förutom där snön smält till stora pölar. Det är 12 plusgrader. DET ÄR VÅR! Och när det är vår är det intervaller utomhus som gäller. Hur fantastiskt är inte det? :D
Idag sprang jag intervaller. Första halvan var i sådan där härlig motvind som alltid äger rum på våren, andra halvan i medvind så det var ju gott att inte känna sig helt som en snigel. Det var riktigt tufft och efteråt var jag helt död. Redan nu några timmar senare känns det i baksida lår/rumpa! Jag kan ju också tillägga att jag simmade ett fantastiskt bra pass sent igår kväll på 3100m så det är nog inte så konstigt att det känns i benen. Dessutom är jag inne på sista hårda veckan innan återhämtningsvecka med start på måndag.
Såhär löd mitt mördarpass för dagen: – 4x1200m i 5km-fart (mitt fall 4:45-5:00 min/km)
– 4x400m över 5km-fart (mitt fall 4:30-4:45 min/km)
– 400m joggvila mellan varje intervall och självklart en upp- och nedvarvning med lätt jogg på 15 min.
Just nu tränar jag för att bli snabbare på kortare distanser. 5 km är närmaste målet. Uthållig på längre distanser är jag, men nu vill jag bli lite snabbare igen inför sommarens lokala triathlontävlingar.
Mitt namn är Emma Blomqvist (fd. Bertilsson), 31 år och bosatt 2,5 mil strax utanför Karlstad. Jag bär på en kronisk ledsjukdom och i denna blogg får ni följa mitt liv som ung reumatiker. Tidigare var jag extremt överviktig men idag är träningen min bästa medicin. I bloggen får du ta del av mina framgångar, motgångar och olika mål. Läs mer om min resa här!
Idag är jag långdistansidrottare och utbildad personlig tränare/kostrådgivare med inriktning löpning och mammamage. Dessutom äger och bedriver jag Värmlands första PT-studio PT-Hörnan Sverige AB. Jag håller även i inspirerande föreläsningar både för företag och privat personer samt gruppträning i form av fysisk aktivitet på recept samt löpgrupper i Karlstad med omnejd.
Jag brukar säga att löpning är min passion, cykling mitt gift och simning mitt intresse.
Från och med år 2017 ingår jag även i teamet ASICS Frontrunner Sverige.
Jag har som mål att springa 50 olika maraton innan jag fyller 50 år.