19 04 2015 | Löpning, Lopp, Spinning/Cykling, Utmaningar |
Många har frågat mig under lång tid om jag skulle vara med i Volvo Arvika Halvmara, ett kuperat lopp på asfalt som går runt sjön Racken, jag svarade alltid att jag varken hade tid eller lust då Vätternrundan närmar sig. Men för drygt 2 veckor sedan skämtade en god vän till mig som skulle vara med i loppet om att jag som är så galen borde cykla till Arvika (från Karlstad) och delta i halvmaran där för att sedan cykla hem igen. Till en början lät det bara galet med tanke på den kuperade vägen dit per cykel och självaste banprofilen på loppet, men som ni vet så triggar sådant här mig. Tanken började gro och det var ju faktiskt möjligt att genomföra, så varför inte prova? Jag började undersöka tanken vidare och började tänka logiskt. Jag ska delta i både Vätternrundan och Stockholm Marathon, vad vore inte bättre än att kombinera ett superlångt träningspass för att spara på kroppen istället för att köra 2 långpass av varje? Dessutom skulle det bli ett kvitto på om min kropp var redo för båda tillställningarna.
Sagt och gjort, jag anmälde mig och jag fick med mig en lika galen vän på kraftprovet + mina föräldrar som agerade support. Någon var ju tvungen att ta hand om cyklarna medan vi sprang? ;P
Igår trädde kraftprovet i verk, vi cyklade 8 mil via 61:an till Arvika (vilket jag aldrig kommer att göra om) med några kringelikrokvägar. På vägen dit var jag enormt osäker på om jag skulle palla att springa 2,1 mil då mitt högra ben började göra sig påmint med lederna (då jag är reumatiker), men efter att ha tänkt och lagt om cykeltekniken så försvann denna symtom allteftersom som tur var. Vi var framme ca 40 min innan start och hann bara byta om, jogga upp och ta oss till start innan det var dags för nästa grej. Mitt mål med loppet var att bara jogga runt i prattempo. Tanken var att det skulle vara lågintensivt och att hålla på länge, jag hade ju trots allt en hemresa kvar också att ha krafter kvar till. Första 2 km på halvmaran var benen rätt stumma efter cyklingen, men sedan kom de igång riktigt fint och andra halvan kändes riktigt bra och jag kunde höja tempot. Väl i mål strax efter 2h kändes kroppen oerhört pigg och fräsch.
Innan vi åkte hem igen per cykel var vi såklart tvungna att fylla på energi, jag smackade i mig en hel kebabrulle då min kropp var som ett svart hål. Inte för att jag var hungrig eller det minsta sugen, men jag visste att kroppen behövde energi. Sedan trampade vi hem igen, via värmskog denna gång som visade sig vara en oerhört fin väg hem! Så jäkla vackert! Tyvärr hann vi inte ända hem innan mörkret började komma. Så vi blev tvungna att ringa våra livlinor som fick komma och hämta oss med bil efter 7 mil eftersom vi inte hade nattutrustning på oss, att utmana ödet är bara idioti!
Allt som allt blev den aktiva träningstiden 9h totalt med cykel och löp. NIO TIMMAR! Det är det längsta träningspass jag någonsin gjort och jag är grymt nöjd över min prestation. Framförallt att min kropp svarade över förväntan bra. Jag ÄR grymt vältränad och har en väl förberedd kropp inför både maran och vätternrundan. Idag, dagen efter själva kraftprovet, är jag nämligen oförskämt pigg. Jag känner inga krämpor i kroppen eller några skavsår eller liknande. Det känns otroligt skönt att ha detta kvitto på hur bra jag faktiskt är så nu är det alltså bara finliret kvar för att få de resorna så behagliga som möjligt vilket jag ser fram emot!
12 04 2015 | Spinning/Cykling |
Idag var det dags för första riktiga långturen per landsvägcykel. Vi blev ett rätt stort gäng på 7 personer som färdades på Klarälvsbanan med start från Kroppkärrsbadet. Solen strålade och det var klarblå himmel så vi kunde inte klaga på speciellt mycket, förutom vinden! Det blåste som tusan! Det var inte kul i sidvind vill jag lova, men ó andra sidan blir det ju desto bättre träning.
Dagens mål blev Munkfors för mig, David och Erik (resterande nöjde sig innan dess). En rutt på totalt ungefär 11,5 mil. Kroppen klarade av det riktigt bra och jag kände mig knappt trött när jag kom innanför dörren några timmar senare. Varken ben eller rumpa värkte utan kändes förvånansvärt pigga och fräscha. Vinterns trainerträning har gett önskat resultat med andra ord vilket är roligt! Vätternrundan, här kommer jag!
Kort och gott så fick vi en riktigt fin runda. Nu ser jag mycket fram emot kommande helgers långturer på landsväg!
8 04 2015 | Spinning/Cykling |
Som jag nämnde igår så bytte jag ju däck på annandag påsk. Samma eftermiddag var det dags för premiäråket tillsammans med min vän Therese (som är en av tjejerna jag ska cykla vätternrundan tillsammans med). Det var en fantastisk dag! Solen sken och det var blå himmel.
Som alltid såhär på vårkanten har jag nästan hunnit glömma hur denna fantastiska känsla av frihet landsvägscyklingen ger, så det det var helt underbart och vi cyklade hela 6 mil totalt! På vägen hem var det dock lite kämpigt då det blev motvind hela vägen, men vi trampade på! Idag (onsdag) kväll bär det av igen. Jag längtar med storm!
Har du tagit ditt premiäråk än med landsvägscykeln?
7 04 2015 | Spinning/Cykling |
Igår tog jag tag i något som jag skjutit på i flera veckors tid. Nämligen att byta slang på min älskade landsvägscykel, både fram och bak. Jag hade även köpt ett nytt bakdäck då det gamla blivit alldeles för utslitet av trainern som jag bytte till, det blev ett continentaldäck som jag hört ska vara så bra. Jag följde även trenden och tog ett lite bredare däck, 25mm istället för 23mm som jag haft innan. Anledningen till det är att jag hört och läst att det ska vara mer komfortabelt och inte ge lika mycket vibration. Det är ju bra med tanke på att jag ska cykla vätternrundan om drygt 2 månader.
Hur som helst, igår på annandag påsk tog jag som sagt tag i det hela. Jag ägnade hela förmiddagen åt att meka med cykeln. Det är inte lätt vill jag lova och byta däck. Speciellt inte när man har problem med lederna som jag har och rätt svaga nypor som gör sjukt ont om de blir överbelastade (som de blev igår). Mina händer/fingrar svullnade nog upp till dubbel storlek och bara bultade, men eftersom jag är så envis så gav jag inte upp. Däcket skulle på plats för några timmar efter hade jag bestämt träff med en kompis för premiäråk!
När den lilla biten att bända över var kvar på det nya däcket höll jag på att ge upp (se andra bilden), men efter att ha brutit ihop lite. Andats och lagt fokus på det positiva istället som komma skulle så fick jag på det! Ni förstår nog inte den lyckan jag kände när jag väl fått på det! Jag grejade det, all by myself! Trots mina ledbesvär. Jag kunde inte vara något annat än stolt över mig själv.
Detta gjorde min dag, för än en gång bevisade det att jag inte är min sjukdom!
2 04 2015 | Utmaningar |
Det är skärstorsdag och det vankas långledighet hos många med god påskmiddag, massa godis och härliga påskkärringar. Kanske ska du åka bort och träffa famlj/släkt eller kanske stannar du hemma för att bara ta det lugnt. Oavsett vilket tänkte jag slänga ut en påskutmaning till dig som du har fram till annandag påsk (måndag) på dig att utföra som en liten rolig grej. Utmaningen hittar du ovan och du kan göra den precis vart du än befinner dig, allt du behöver är träningskläder för utomhusbruk och ca 30-60 min till förfogan.
Antar du utmaningen? Hashtagga #MEpåskutmaning med bildbevis på instagram eller länka till ett blogginlägg i kommentarsfältet nedan. Glöm heller inte att utmana dina vänner! Nu kör vi! HEJA!!!
