21 01 2015 | Allmänt |
Minns ni Julboxen som jag fick av The Healthy Box? I den fanns en dryck av naturliga örter från NOA Relaxation som jag tyckte var väldigt fräsch och god. Drycken ska bidra till minskad stress och ökad mental förmåga. Här om dagen trilla det ned ett fint härligt paket från just NOA Relaxation i min brevlåda som ville överraska mig med 3 flaskor med deras nya smak Svartvinbär & Björksav. Det är med spänning jag ser fram emot att prova den nya smaken. Dock är jag lite skeptisk mot dess förmågor, men det återstår ju och se.
Har du provat någon dryck av NOA Relaxation? Vad tyckte du om den i så fall?
19 01 2015 | Crossfit, Styrketräning |
Den här veckan går crossfitboxen jag tränar i (Lifebox Karlstad) in i en testvecka där vi medlemmar kommer få testa vårt max i både lyft och gymnastiska övningar. Detta är något jag är rädd för och tycker är obehagligt på grund av de reumatiska besvär jag har. Det är otroligt lätt hänt att det blir en överbelastning vilket är allt annat än bra, fast egentligen är det ingenting jag behöver vara rädd för då jag idag vet exakt vad min kropp klarar och inte klarar. Den där fina gränsen.
Idag stod det max antal rep ringdips och maxvikt i Back Squat på schemat. Ringdips är jag för svag för att klara ens 1 rep, så det fick jag skala genom att köra dips mot en box. 22 stycken strikta klarade jag. Back Saquaten var jag mer rädd för i och med att det är en enorm belastning, men det gick otroligt lätt och jag lassade på ända fram till 70 kg. Sedan började kroppen säga ifrån och det var dags att lägga ned även om jag hade väldigt mycket kraft kvar att ge. Jag kunde ha fortsatt, men det är inte värt eventuella konsekvenser som inflammation i muskelfästen. Så jag nöjde mig där. :)
Det är trots allt en enorm utveckling mot för 3 år sedan. Då vill jag minnas att jag kämpade tillsammans med min sjukgymnast att ens kunna göra en knäböj genom att sätta mig på en stol. Jag gick också på en medicinsk behandling för mina smärtor och inflammationer. Då skulle jag ju aldrig någonsin kunna tänka mig att jag idag skulle stå och köra benböj med 70 kg utan problem. Det är en makalös utveckling som jag är enormt stolt över, och med det vill jag faktiskt påstå att ingenting är omöjligt! Precis som Gunde Svan säger. ;)
14 01 2015 | Föreläsande Emma |
Den här veckan har startat bra. Den inleddes med årets första Stockholmsbesök över 2 dagar som fyllts med inspirerande möten med nya människor och där företaget Lifesum (tidigare Shape up) låg i fokus. I måndags spenderade jag större delen av dagen med företaget och på kvällen var det dags för en internationell konferans/event där jag skulle hålla mitt första föredrag på engelska för ca 80-90 personer från företaget Quantified-Self som Lifesum sponsrade. Jag var så nervös att jag höll på att spy under dagen, men då inte inför självaste föredraget och stå framför människorna. Det har jag gjort så många gånger nu. Nej, den här gången var det engelskan som var min stora rädsla då jag inte pratat ett ord engelska sedan årskurs 1 i gymnasiet (det vill säga år 2006) och då fick jag nätt och jämt godkänt i engelska a kursen. Med andra ord var detta en riktig utmaning!
Anledningen till att jag blev inbjuden att prata under denna konferans/event var att jag har haft en lite annorlunda bakgrund med användning av Lifesums hälsoapp (kaloriräknare) som är en del av min hälsoresa jag gjort under de senaste åren. Här kan ni läsa en intervju om mig som Lifesum gjorde i höstas.
Om jag kunde spola tillbaka tiden 10 år hade både jag och de runt omkring mig bara skrattat och tagit det som ett skämt att jag, Emma Bertilsson, flickan som blev mobbad i skolan och ansågs vara en ful tjockis skulle stå och prata engelska om hälsa i Stockholm under ett internationellt event. Jag skulle rent utsagt tagit det som en förolämpning eftersom jag då knappt vågade stå i en grupp om 4 personer och hålla redovisning i skolan. Än mindre att den skulle handla om träning och hälsa eftersom det värsta jag visste var skolidrotten.
Så ni anar inte hur jäkla grymt stolt jag är nu över mig själv att jag lyckades prata med min knackiga engelska inför alla dessa människor, eller hur jag över huvudtaget tagit mig dit jag befinner mig idag. Det är en fantastisk känsla som är obeskrivlig, men ack så underbar! Och vet du vad det mest fantastiska är? Att DU också kan göra det!! Jag lovar, det handlar bara om att göra små förändringar i vardagen varje dag under en låååång tid.
9 01 2015 | I Emmas huvud, Tankar |
Svaret är ja.Vet du verkligen vad du vill finns det inga som helst hinder som kan stoppa dig. Därför är det så viktigt att skapa mål! Fast då kommer ju det där lilla lilla problemet som ofta infaller sig hos så många. Du kanske känner igen dig i din studieperiod att fram tills själva provdagen kunde du allt, men bara några dagar eller veckor efter provtillfället hade du glömt bort allt eller stora delar av provet? Du kanske också känner igen dig i att när du väl nått ditt mål om att gå ned ett x antal kilon i vikt eller om att springa 5 km under 30 min så har du tappat gnistan och därmed fallit tillbaka i gamla mönster igen? Jag känner igen mig i alla fall. För jag var den personen under 23 års tid och jag är säker på att du någon gång också varit med om något liknande. Då kommer den stora frågan, vad händer sen när man har nått det där målet? Hur ska man göra för att låta det bli bestående?
Jag tror. Att om ett mål är tydligt nog, då är det mycket lättare att låta sig fångas av själva målet än av de hinder och problem som kommer att uppstå längs vägen. Om ett mål även är tändande, då är det just den känslan som hjärnan låter sig fångas av. Om ett mål dessutom är tidsbestämt, då kan du göra en handlingsplan och få något att sträva efter.
Jag tror också att det är väldigt viktigt att inte bara ha ett mål utan flera som sträcker sig över en lång tid. Då pratar jag inte över några veckor, månader eller upp till 1 år. Nej, nu pratar jag om flera år. Jag tror också att sättet vi tänker på spelar en extremt stor roll på hur resultatet blir. Jag tänkte därför ge ett realistiskt exempel som jag vet att många av er kan accosiera er till. Låt oss säga att du inte har sprungit något, du är helt grön och klarar knappt av att springa 100 meter utan att vilja lägga dig ned på marken och dö. Du tänker att du bara ska ta dig till den lycktstolpen där borta så får du stanna sedan, men vad händer ca 5 meter innan lycktstolpen? Jo, du saktar in och när du väl kommit till lycktstolpen har du redan stannat 1 meter innan! Vänd då på tanken, vad händer om du tänker att du ska förbi lyktstolpen istället? Jo, då flyttar du målet lite framför själva huvudmålet och ror därför iland till 100%. På precis samma sätt fungerar det med ett tidsbestämt mål. Därför tror jag det är viktigt med flera mål och en handlingsplan som aldrig slutar!
Jag själv sätter upp 15-20 mål som jag ska göra inom 10 år och jag ser dessutom till att den alltid är uppdaterad genom att aldrig låta den lida mot sitt slut. När ett mål är uppnått, ja då byggs det på ett nytt. Jag brukar därför varje år (1 Oktober) uppdatera med nya mål och drömmar för kommande 10 år. De mål jag uppnått, ja dom bockar jag av och ersätter med nya. På så vis skapar jag mål och en handlingsplan för livet som ska ta mig till mina drömmar. Nu har jag inte hållit på med detta så länge eftersom jag bara är 26 år och påbörjade med detta tänk vid 23 års ålder, men utefter mina resultat jag gjort under dessa tre år vill jag påstå att detta är ett vinnande koncept! Inte bara för mig, utan jag tror även att andra kan dra nytta av detta tänk.
Foto (2 bilder i mitten): Rebecca Hansson
Jag kommer INTE att gå in i detalj på hur man sätter mål genom olika metoder som jag tänkte från en början. Nej, det finns det gott av på internet och det är bara för er att googla på det så dyker det upp massor med träffar. Jag vet dessutom att ett flertal träningsbloggare skrivit jättebra inlägg om hur man sätter mål. Det känns onödigt om jag också ska bidra med ännu ett sådant inlägg med samma budskap fast med andra ord, mina ord. Jag har därför tänkt låta denna månad handla lite mer om det mentala. Något som är bland det viktigaste jag vet, nämligen hur man kan använda sina tankar till att nå sina mål! Precis som i det lilla exemplet om lyktstolparna jag berättade ovan. Vad tror ni om det?
Jag kan ju berätta att om jag inte hade haft denna mentala styrka och förmåga att vända något negativt till positivt skulle jag ALDRIG varit där jag är idag. Trots hur väl jag satt mina mål, för som jag sagt såå många gånger tidigare – Att sätta ett mål betyder så otroligt mycket mer än bara några ord på ett papper. Det handlar om att ändra vanor, både i kropp och själ.
Foto: Lina Flodins
5 01 2015 | Allmänt |
Många bloggare skriver eller har skrivit årskrönikor/resuméer just nu som de publicerar i sina bloggar. Jag gillar det här konceptet och har själv gjort det vissa år. Det är ett roligt och nyttigt sätt att blicka tillbaka på det gångna året, inte minst för mig själv. Så här kommer min årssumé över år 2014 som inte blev som jag tänkt mig från början, men precis som jag tänkt mig i slutet. :) Låt oss börja!
Jag började året med att infria några av mina löften/delmål genom att anmäla mig till min gamla simskola (Karlstad simsällskap) för att ta upp mina gamla crawlkunskaper på nytt tillsammans med en kompis. Tanken var att lära oss crawla till sommarens triathlontävlingar då jag skulle delta i min första. Under 8 veckors tid simmande vi 2 gånger i veckan och lärde oss också att crawla riktigt bra. Allt såg lovande ut. :)
Skolan flöt på och det var mycket att plugga inför anatomiprov. När jag inte pluggade eller tränade så jobbade jag även extra så jag hade inte så mycket tid över åt fritid. I slutet av januari kom dessutom den första snön för vintern och jag kunde inviga mina nya längdskidor som jag köpt hösten 2013. Underbart! Tyvärr så varade snön inte speciellt länge, så jag hann bara åka 2 gånger på mina skidor. Typiskt.
Under februari så fortsätter jag att simma cirka 2-4 gånger i veckan. Jag fann det som en superbra start på dagen att simma några längder i simhallen innan jag åkte till skolan och det började dessutom bli riktigt kul att simma. På eftermiddagarna när jag kom hem från skolan sprang jag som en tok, passen låg oftast på minst 1,5h.
Mitt i all veva så åkte jag till Stockholm för en utbildning i Hälsoprofilsbedömning som jag missat i skolan då jag hade oturen att åka på vinterkräksjukan. Det var enormt kul och jag knöt nya inspirerande kontakter som jag har kvar än idag. Jag beslutade mig även för att bli medlem i en klubb att tävla för och träna med som blev I2 IF Triahlon Karlstad eftersom jag håller på med alla tre grenarna.
(mer …)
