En träningsdagbok på nätet
Följ MarathonEmmas vardag låt dig inspireras till att nå dina egna mål!Teamkläderna
Under senaste teamträffen för Team Rynkeby så fick vi våra teamkläder presenterade hur de kommer att se ut. Det kändes ganska mäktigt och pirrigt att få dem visade framför sig under mötet. Det var verkligen blandade känslor. För det börjar ju dra ihop sig nu, om ca 3 1/2 månad är vi påväg till Paris på våra underbara gula cyklar! För mig är det inte så himla stor grej att cykla ned till Paris utan det är syftet vi gör det för som berör mig allra mest. Alla barn kan inte cykla, fast de vill. Och det är något som jag tycker ska vara självklarhet att alla barn ska kunna! Därför känns det fantastiskt att göra något jag kan, i detta fall cykla, för att bidra med något som hjälper till att göra den visionen möjlig. Att alla cancersjuka barn ska överleva och få en framtid fylld av kärlek och glädje där de kan cykla om de nu så vill!
Jag kan cykla, jag vill cykla. Därför gör jag detta! Team Rynkeby är inte bara att cykla till Paris. Team Rynkeby är så mycket mer. Team Rynkeby cyklar för liv!
Och vet du vad det bästa är? Du kan också vara med och bidra, swischa valfri summa till 123 576 00 20 och allt går direkt till Barncancerfonden via Team Rynkeby Värmland.
Teamcykeln har anlänt!
Äntligen! Nu i veckan anlände våra teamcyklar från Italien och italienska cykelmärket Bianchi. Igår hämtade jag min gula guldklimp Bernard (som jag valt att kalla cykeln) hos Karlstad Cykel och Sportcenter. Jag hade nästan glömt bort hur jäkla fantastisk känslan är av att hämta en sprillans ny hoj utan ens ett dammkorn på, som luktar ny och glänser vackert i solljuset. När jag rullade honom från bilen till dörren i den våriga solen kunde jag heller inte låta bli att få ett enormt sug av första premiärturen ute!
Nu står han där, i vardagsrummet tillsammans med min andra kärlek Bianca. Bernard och Bianca. Båda helt redo för att fortsätta äventyret mot Paris med att ta ut träningen i vårsolen. För nu går det inte att förneka längre. Det är nära, riktigt nära! Snart börjar utomhussäsongen och jag kan knappt bärga mig! Alla landsvägsträningar med det bästa teamet såväl som mina cykelturer ensam i morgonsolen och cykelpendlingen till arbetet. Jag älskar verkligen att cykla och det ska bli så fantastiskt roligt och ärofyllt att få cykla till Paris i förmån till barncancerfonden. Hur fantastiskt är inte det?
Nya badleksaker
Oj, tiden går verkligen superfort. Nu var det nästan 1 månad sedan jag bloggade senast och i det inlägget skrev jag att jag skulle ta tag i bloggandet igen. Vi märkte ju hur det gick. ;) Hur som helst, nu gör jag ett nytt försök och börjar med att skriva om denna fredag.
Idag är jag ledig från arbete, precis som varje fredag. Eller om jag ska vara petig så jobbar jag hemifrån med småsaker, men det blir nästan som att jag är ledig. Dagen inleddes iaf med en tur till simhallen efter ett tandläkarbesök. Idag stod det distans på schemat och jag fick även möjlighet att testa mina nya badleksaker som jag beställde för någon vecka sedan. paddlar från Zone 3 och baddräkt från Zoggs.
Passet gick bra. Inte lika bra känsla som i måndags men fortfarande god. Farten var med mig och tekniken kändes hyfsat bra. Den totala sträckan på dagens pass slutade på ca 2700 meter och var uppbyggt enligt följande:
– Insim: 200m
– Pre: 4x50m teknik + 4x25m sprint (P: 20s)
– Main: Stege, 100m – 200m – 300m – 400m – 400m – 300m – 200m – 100m (P: 60s)
– Avsim: 200m
Jag minns första gången jag simmade den här stegen. Jag tror det var precis innan jul, då tyckte jag att det var jättejobbigt att ens bara klara det. Idag tycker jag att det går riktigt lätt och har inga problem alls att klara av det. Idag kan jag till och med trycka på lite de sista längderna för att få lite fartökning/tempo i det hela också. Det är en himla häftig känsla hur snabbt utvecklingen sker. Och det är kul! Mitt mål sedan i höstas är att bli en grym simmare i vinter och jag är otroligt nöjd över min utveckling/framsteg!
Nu är det bara att fortsätta simma! :D
God fortsättning!
God dag! Tänk vad tiden går fort. Det har nu gått några månader sedan senast jag skrev och det har till och med gått och blivit ett nytt år! År 2016, året som kommer att bli mitt bästa cykelår. Hur som helst, jag har så mycket jag vill berätta och skriva men jag vet inte vart jag ska börja.
Så jag gör det lättare för mig och börjar med att önska er en god fortsättning på det nya året! Iår ska jag försöka bli bättre på att uppdatera bloggen, det är en av punkterna som står för mål år 2016.
Min allra MTB-runda!
Under sommaren har flera av mina cykelvänner som cyklar landsväg varit på mig och tjatat om att jag ska prova på det är med att cykla i skogen på smala stigar, men jag har varit svårflirtad i sommar eftersom landsvägscyklingen ligger mig så varmt om hjärtat. Nu däremot är det höst och sista lvg-rundan gjordes (högst troligt) under gårdagen och trainern lockar inte så mycket, inte än iaf. Detta har gjort att mina tankar kommit över till MTB som vinterträning (samt att jag förmodligen ska testa på multisport i ett reumatikerlag nästa år).
Så idag fick min MTB-galna vän Lisa med mig på en runda på 1h i i2-skogens stigar, berg och snår. Min allra första runda! Jag vill säga att jag älskar det, men riktigt där är jag inte än. Dock tror jag att jag kommer uppskatta det mer när jag vågar lita på cykeln mer än vad jag gjorde idag. Fast jag måste ju erkänna att det var bra kul stundvis men också bra läskigt stundvis. Haha.
Hur som helst, nu börjar jakten på en vettig MTB-cykel som jag kan ha för vinterträning!
En cykelolycka
Idag var jag med om en (min andra) cykelolycka med min landsvägscykel. I ett familjebostadsområde strax utanför Karlstad vid rusningstrafik. Jag har nog aldrig känt mig så ensam och utlämnad trots att så många människor fanns runt omkring mig. Varför? Det ska jag berätta nu.
Jag var påväg in till stan och körde lugnt vid ett vägarbetesområde. En bilist blir arg på mig, förmodligen för att jag cyklar på bilvägen och inte supersmala trottoaren. Hen tutar iaf ilsket och kör mycket nära mig, så nära att jag nästan kan känna plåten mot huden. Hen prejar upp mig på trottoaren och eftersom det regnat var trottoarkanten blöt. Ni som cyklar landsvägscykel vet att det är som gjort för att halka med dessa omönstrade racerdäck. Så jag halkar såklart, flyger av cykel och landar rakt på huvudet. Jag minns inte så mycket av själva händelsen men jag minns att i nästa skede ligger jag där på marken med halva cykeln ute i vägen. Huvudet bultar och axeln lika så. Jag ser att det blöder kraftigt från mitt knä. Min första tanke var; “Puh, jag lever åtminstone!”. Fast jag vågar inte röra på mig så jag ligger kvar blickstilla, förmodligen för att jag var i shock, jag ville helt enkelt inte veta hur illa söndertrasad jag eller min cykel blivit. Tillslut kravlar jag mig upp på trottoarkanten med cykeln där jag blir sittande, stirrandes på min cykel och blodet som rinner längs benet. Då kommer nästa tanke – Vart fan är den arga bilisten? Den var borta.
Jag blev genast förbannad. Hur kan man som människa lämna en skadad person utan att höra hur det gick med personen? Speciellt när man själv är orsaken till det hela. Ännu mer förbannad blev jag när jag märkte att bil efter bil bara passerade mig utan att stanna där jag satt helt apatiskt med min cykel och blodiga ben. Fast det som gjorde mig allra mest förbannad var att det strax bredvid mig stod/gick flera personer som totalignorerade mig!!
Vad fan är det med folk? Det är inte ofta jag blir förbannad, men idag blev jag det. JÄVLA IDIOTER rent utsagt! Såhär i efterhand vet jag inte om jag ska skratta, gråta eller svära men jag vet en sak – Jag har nog aldrig känt mig så ensam och utlämnad i samhället i hela mitt liv. Jag har alltid trott gott alla mina medmänniskor och jag brinner verkligen för att hjälpa alla som behöver min hjälp varesig jag känner personen eller ej. Idag kan jag inte låta bli att känna mig så fruktansvärt lurad och naiv. Inte en jävel hjälpte mig. Inte ens de som stod en bit bort och tittade på. Är det bara jag som ser det som en självklarhet att stanna upp och fråga hur det gick med en person som nyss varit med om en olycka? Uppenbarligen var det så idag.
Idag var min räddare i nöden min hjälm. Vad hade hänt om jag inte använt den? Den tanken vågar jag inte ens tänka på…
Team Rynkeby Värmland 2016
Redan i våras fick jag nys om Team Rynkeby i olika sociala medier och tyckte att det verkade vara ett fantastiskt projekt/engagemang. När jag sedan såg Värmlands team swischa förbi mig på Klarälvsbanan med deras gula cyklar under ett av mina långpass med löpning en vacker vårdag kunde jag inte låta bli att drömma mig bort – en dag skulle jag också vilja göra något liknande. Vara med i ett cykelteam och kämpa för något bra (team rynkeby samlar in pengar till barncancerfonden och cyklar till Paris). Tänk den upplevelsen!? Hur fantastiskt skulle inte det vara för en cykelnörd som mig med eldsjäl?
För några veckor sedan fick jag en inbjudan på Facebook om informationsmöte till 2016 cykelteam. Såklart jobbade jag då eftersom det låg på kvällstid så jag kunde inte närvara, men det fick mig att läsa på mer om team Rynkeby på webben och jag beslutade mig ändå att lämna in en ansökan till teamet eftersom några av mina vänner också sökt. Det skulle vara roligt om vi alla blev antagna.
2 dagar efter det att jag fyllde 27 år (den 2 September för att vara bestämt) fick jag ett telefonsamtal från teamledaren i Värmland med den bästa födelsedagspresenten – JAG BLEV ANTAGEN! Så nu mina vänner är det bestämt. Den 6 Juli 2016 cyklar jag till Paris i välgörenhet för barncancerfonden!
Resan dit kommer bli lång då det krävs mycket förberedelser, men jag hoppas att ni kommer vara med mig och följa mig längs vägen. :)
Jag och min underbara racer Bianca en härlig dag i somras. :)
Raceraport: Tjejmilen 2015
En tidig förmiddag i början av mars fick jag ett samtal av Risentas huvudkontor där de tillfrågade mig om jag ville medverka tillsammans med dem under Tjejmilen 2015 som deras löpprofil där jag skulle coacha alla 150 tjejer som skulle springa för Risenta. Jag blev jätteglad och ärad! I lördags ägde den stora löparfesten rum och det blev en riktigt lyckad sådan. Här har ni min upplevelse av dagen. Enjoy!
Det är lördag morgon, klockan ringer vid kl. 05.30 och solen har knappt gått upp. Om 2 timmar går tåget mot Stockholm där jag ska fyllas av löparglädje tillsammans med alla andra 30 000 tjejer som ska springa loppet. Jag har en bit till tågstationen, därav gick jag upp så tidigt för att inte missa tåget. Tågresan gick bra och för en gångs skull blev det inte försenat! Puh! Sen kom nästa utmaning, att hitta till Östermalms IP för nummerlappsuthämtning. Det gick däremot sådär, jag irrade omkring (trots gps på mobilen) och lyckades bland annat klampa förbi rakt igenom en hästgård. Hmm… Hur som helst, till slut hittade jag rätt och möttes av en kilometerlång kö! “Jisses, vad mycket folk!” tänkte jag och letade rätt på änden av kön. Där fick jag stå närmare i en timme och när jag hämtat nummerlappen så var det dags att ta sig till startområdet som också låg en bit bort. Tror ni inte jag lyckades irra bort mig igen? Trots att tusentals tjejer vallfärdade till startområdet. Haha.
Efter mycket om och men hittade jag startområdet och Risentas tält där jag blev väl mött. Jag träffade många underbara tjejer och gick gemensamt till start med några utav dem. Jag startade i andra gruppen med målet att ta mig igenom, njuta och ha kul då jag dagarna innan haft det ganska tufft med mina leder åter igen. Jag upplevde själva loppet som väldigt väl arrangerat. Det var roligt och en stor folkfest. Jag mötte många kända som okända ansikten och jag blev riktigt glad över alla hejarrop jag fick längs vägen av folk som kände igen mig. Tack!
Jag gick i mål på en tid runt 51 minuter. En tid som jag är mycket nöjd med. Väl imål tog jag mig tillbaka till Risentas tält och möttes av ett helt gäng glada tjejer som också precis kommit i mål efter en fantastisk prestation. Att få höra tjejernas fantastiska resultat och se deras glädje fyllde mig med så mycket energi. Vi forsatte att prata och åt lite innan det var dags att bege sig hemåt. Alla med lyckan på topp!
Stort tack till alla som var med och skapade denna fantastiska löparglädje denna dag, jag hoppas att vi ses igen nästa år!
MarathonEmmas packlista inför tjejmilen
På lördag är det dags, startskottet för årets upplaga av tjejmilen trycks av! Det är dagen då vi tillsammans ska springa 1 mil i Stockholms underbara miljö och ha det fantastisk roligt. För mig är det första gången som jag deltar i tjejmilen, och det är med stor ära jag gör det som löpprofil åt Risenta och jag måste erkänna att lite nervös är jag allt. Jag vet också att många av er är nervösa, för vissa av er pga att det är första gången ni deltar i ett lopp medan andra har satt ett tidsmål de vill uppnå. Oavsett hur det går ska du vara enormt nöjd med din insatts denna dag, för att ta sig igenom en mil är en enorm prestation som är beundransvärd.
Jag vet också att många av er börjar fundera på vad ni ska ha med er denna dag pga denna nervositet. Tankar som ”Vad ska jag ha med mig?”, ”Bara jag inte glömmer något viktigt..” eller ”Vad brukar man ha med sig?” snurrar runt i huvudet. Mitt bästa tips för att stilla denna nervositet av att glömma något är att skriva en packlista och för att underlätta för dig tänkte jag dela med mig av min packlista jag brukar använda mig av inför alla lopp.
- Startbevis/Nummerlapp
- Säkerhetsnålar (till nummerlappen)
- Tåg-/Bussbiljett (om det behövs)
- Ombyteskläder
- Handduk
- Duschartiklar
- Pulsklocka
- Magväska till energi och/eller mobil
- Bekväma ombytesskor att ta på efter loppet
- Matlåda 1 (med lättare mat att äta 1-2h innan start)
- Matlåda 2 (mat att fylla på energi direkt efter lopp)
- Vattenflaska (att ha efter loppet)
- Skavsårsplåster
- Toalettpapper iform av näsdukar (att använda vid nödsituation)
- Tamponger (om olyckan skulle vara framme)
- Plastpåsar till smutsiga kläder och skor
- Extra hårsnoddar och ev. hårnålar.
- Plånbok, mobil (+ laddare) och nycklar
Studera listan, fundera och lägg till/plocka bort saker så att den passar just dig och dina behov. Jag brukar nästan alltid åka i de kläder jag ska springa i + överdragskläder om det är kallt. Annars måste ju såklart detta packas ned också, speciellt om du kommer åker långväga och då kanske till och med dagen innan.
Med det sagt så önskar jag dig ett stort lycka till och kom ihåg, oavsett hur det går är du en vinnare! Kom gärna förbi Risentas tält efter att du har sprungit, jag kommer finnas på plats och det vore trevligt att snacka lite med dig!
Utnyttja din lunchtimme
Det finns de tillfällen som motivationen faktiskt finns där för träningen, men kanske saknas i just löpningen. Du kanske tycker det känns motigt och tiden räcker inte till precis just nu som också gör att du inte prioriterar löpträningen. Varför inte då ta med löpningen till lunchtimmen på jobbet?
Om du har lätt för att bli trött, framförallt på jobbet, är detta ett jättebra sätt att återfå krafterna på. Det räcker med så lite som 15 minuter träning för att du ska få ny energi och känna dig pigg igen. Det minskar stressen, stimulerar kreativiteten och framförallt höjer hormonerna som gör dig pigg och glad.
4 effektiva lunchpass:
Alla pass inleds med 10 minuters rask gång eller jogg följt av några rörlighetsövningar. Lika så avslutas varje pass med 5-8 minuters jogg eller rask gång samt några stretchövningar med fokus ben (baksida-/insida- och framsida lår, vader, höftböjare m.m.)
- Hitta en lång trappa. Gå först upp och ned för trappan i bra tempo några gånger för att sedan springa uppför trappan och gå/jogga ned. Vill du ha en utmaning kan du göra olika övningar för att ta dig upp i trappan. T.ex. upphopp med knäböj till varje nytt trappsteg, Skridskohopp, springa varannat trappsteg uppför trappan, jämfotahopp m.m. Låt fantasin flöda!
- Run-and-talk. Få till två flugor i en smäll, ta med dig din kollega ut på en distanstur och prata om det ni ska ha gjort under turen.
- Fartlek. Spring en distans på 20-30 minuter där du lägger in korta ruscher i mellanåt. Använd dig gärna av en kuperad bana (förslagsvis ett motionsspår) där du t.ex. kan använda backarna åt att ruscha uppför.
- Arbetsplatsen blir gym. Använd dig av din arbetsplats och kör ett minicirkelpass där du omvandlar din miljö till ett gym. placera händerna mot skrivbordskanten med ryggen emot och gör 10-15 dips, vänd på dig och gör 10-15 armhävningar (eller på golvet). Därefter gör du 10-15 knäböj och avslutar med reversed crunch (som du hittar i föregående mail) 15-30 sekunder. Repetera 4-5 gånger.
Hej!
Idag är jag långdistansidrottare och utbildad personlig tränare/kostrådgivare med inriktning löpning och mammamage. Dessutom äger och bedriver jag Värmlands första PT-studio PT-Hörnan Sverige AB. Jag håller även i inspirerande föreläsningar både för företag och privat personer samt gruppträning i form av fysisk aktivitet på recept samt löpgrupper i Karlstad med omnejd.
Jag brukar säga att löpning är min passion, cykling mitt gift och simning mitt intresse.
Från och med år 2017 ingår jag även i teamet ASICS Frontrunner Sverige.
Jag har som mål att springa 50 olika maraton innan jag fyller 50 år.
Maraton jag sprungit:
1. Stockholm Marathon 2014
2. Malaga Marathon 2015
3. French Riviera Marathon 2016
4. München Marathon 2017
5. Rom Marathon 2018
6. Ironman Kalmar 2018
7. New York marathon 2018
8. Walt Disney World marathon 2019
9. Hamburg marathon 2019
10. Jönköping marathon 2019
Kommande:
- 19/9 2021: Göteborgsvarvet marathon
Facebook: marathonemma
Instagram: marathonemma
Strava: Emma Bertilsson
Mail: hej@marathonemma.se
Jag sponsras av
