sommar-2011För ca 7 år sedan levde jag i en enorm ohälsa både fysiskt och psykiskt. Med en övervikt på ca 60 kg sa mina hjärnspöken att det var hopplöst att göra något åt saken, jag kunde ju inte ens gå till något gym eftersom jag var så fet. Tänk om jag skulle fastna i en träningsmaskin eller ännu vä
rre ha sönder en… Hur pinsamt skulle inte det vara på en skala? Men det som var mest jobbigt var alla dömande blickar från alla andra vältränade personer, min hjärna intalade mig att alla såg ned på mig för att jag var fet och alla tyckte jag var äcklig. Att jag passade bättre i soffan med chipspåsen.

Idag, 7 år senare känns denna personen Emma väldigt långt borta. Har den versionen av mig ens existerat? Vore det inte för mina fina bristningar eller slappa hud på lår och mage hade jag nog haft svårt och tro det..

Det viktigaste jag har lärt mig på den här resan är att våga utmana sig och fråga sig själv; Vad är det värsta som kan hända? Egentligen. Oftast brukar det inte vara så farliga svar. Jag vet också att många går i tankarna; “efter nyår ska jag påbörja mitt nya liv”. Men varför inte börja redan nu? Vad har du att vänta på egentligen? Har du inte väntat nog redan? Själv tog jag beslutet att börja min resa strax innan jul, och jag behöver väl inte berätta hur det slutade?

Vill du göra en förändring? Starta idag. INTE IMORGON!

rebecca-hansson3