Så var det dags att avsluta semestern med årets första cykellopp i Varberg, tanken var att det mest skulle vara en kul grej för att kunna få se/uppleva landskapet där runt omkring. Det är ju så fint där! Vi valde därför den kortare sträckan, 68 km i hopp om strålande sol och härlig sommarvärme. Så blev det inte riktigt, det blev istället kanske den sämsta dagen i sommar någonsin med hällregn och kraftig blåst.
För dig som önskar den korta versionen; Jag var nära på att inte ställa upp då jag frös som ett asplöv vid start då regnet öste ned, men jag genomförde loppet och kom i mål som 3e dam. Något jag är otroligt stolt och glad över!
Mitt mål med Varberg Sommargiro 2017, 68 km
Som jag nämnde ovan var tanken att det mest skulle bli en härlig avslutning på vår gemensamma semester. Eftersom ingen av oss hittar bra vägar/rutter där omkring var det ett enkelt sätt att få en färdig rutt. Dessutom är det roligt sätt att möta andra cykeltokar och att cykla i klunga.
Mina förutsättningar
Ni som läser min blogg eller följer min instagram vet att jag cykeltränat riktigt flitigt den senaste tiden. Inte superlånga sträckor men mellan 3-12 mil/pass. Det har varit blandat med backar och plant så jag kände mig ändå i hyfsad form till tävlingen.
Raceplan
På västkusten existerar knappt några backar och om man jämför med de värmländska skogarna så är de backar Varberg har att erbjuda en fjärt i rymden. Så jag visste att jag skulle klara banan bra. Första och sista 3 milen är helt platta, där i mellan är sträckan lite “kullig”.
Raceday
Redan veckan innan raceday började jag följa alla väderappar slaviskt, det visade nämligen hällregn från en front som skulle träda in över landet. Från det att jag tittade första gången till raceday hann detta dock ändra sig 1 miljon gånger. När dagen väl kom vaknade vi till mulet väder, packade bilarna med cyklarna och gav oss iväg.
Väl framme i Varberg började det dugga som relativt snabbt övergick till regn. När vi hämtade ut nummerlappar och gjorde iordning cyklarna hällregnande det. Vid detta laget var jag allt annat än sugen på att cykla loppet. Jag frös och skakade som ett asplöv, men vi beslutade oss ändå för att genomföra loppet. Vi hade ju ändå åkt 48 mil för att cykla detta!
Starten gick på kullersten, sämsta tänkbara underlag vid regn då det är halt som skjortan. Dock hade de lagt så att tidtagningen inte började förens efter det att man kommit ut på “riktig väg” vilket var mycket bra. Då kunde samtliga ta det lugnt och på så vis minimera vurpor.
När tidtagningen började och cykelloppet väl var igång var jag inte taggad det minsta. Jag trampade på rätt hårt då jag frös för att få upp värmen. Efter en stund susade Team Rynkeby Göteborg förbi och ropade åt mig att haka på dem, vilket jag gjorde. De skulle köra långa varvet (110 km) men jag körde med dem fram tills det att våra vägar skiljdes. Det gick fort och lätt, en härlig känsla trots regn och blåst.
När korsningen för vägval väl kom var vi kanske 4 av 40 st som svängde av för att cykla korta varvet. Det blev genast supertungt när man inte hade någon stark klunga att hänga i längre. I någon kilometer fick jag kämpa på ensam tills vi var 4 samlade personer, då beslutade vi oss för att ligga på rulle vi 4 och turas om och dra. Det gick fint! Vi susade fram och cyklade om flera ekipage. Ända fram till mål höll vi ihop.
ca 2-3 km innan själva “mål” slutade tidtagningen, av samma anledning som vid starten var kullerstenen snorhal. Därför ta det säkra före det osäkra och avsluta tidtagningen innan. Så vid ca 800m kvar tog jag till mina sista krafter och spurtade. Det gick fint.
I mål kom jag, på tiden 2:10:02 som jag mig en 3e placering av damerna. Något jag är otroligt nöjd och stolt över!
