Jag har under flera år intresserat mig av konditionsidrott i form av löp, sim och landsvägscykel. Redan förra året fanns tankarna på att delta i en triathlontävling men tyvärr räckte inte tiden till pga uppstarten av mitt företag. Det fick skjutas fram mot min vilja och iår, den 18 Juli gjorde jag det. Jag simmade 400 meter, cyklade 2 mil och sprang 5 km i min första triathlontävling, Karlstad triathlon med blandade känslor!

I detta inlägg delger jag er min fantastiska upplevelse från början till slut, enjoy!

I början av året var jag tveksam om jag skulle delta i ett triathlon, min kropp mådde inte så bra pga min sjukdom och jag fick hoppa över både Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon. Jag låg i en svacka och bestämde mig därför för att ta en sak i taget – Jag började med att fokusera på Vätternrundan. I takt med att min kropp kändes bättre började hoppet om ett triathlon iår komma tillbaka, dock var jag lite skraj ändå. Jag hade ju aldrig genomfört ett och hade noll koll på hur jag skulle gå tillväga. Jag började prata med vänner om min idé, vänner som både deltagit och inte deltagit i en tävling. Alla var eniga, de tyckte att jag skulle ställa upp och peppade mig till att göra det. Så jag tog mitt beslut till fånga och anmälde mig till motionsklassen Sprint i Karlstad Triathlon den 18 Juli.

Efter Vätternrundan la jag därför om träningen. Från att näst intill enbart cyklat började jag även simma och springa, något jag var rädd för att min kropp skulle reagera negativt på i och med mina ledbesvär tidigare iår. Jag drog ned på både cyklingen och crossfiten och började istället springa och simma lugnt. Det gick bra, över förväntan och min kropp svarade positivt! Vilket var fantastiskt! – “Yes! Äntligen var jag tillbaka i mitt gamla jag igen!”. Jag kände mig stark, redo att anta den nya utmaningen!

Men så kom det, bakslaget, som ett brev på posten. Dagarna innan tävlingen bestämde sig moder natur för att ge ett väderomslag med kyla och åska. Mina leder reagerade såklart på detta i form av värk, svullna leder och lätt feber. Min oro växte, tänk om jag inte kunde vara med på min tilltänkta triathlondebut? Jag bestämde mig för att inte lägga fokus på detta utan göra det bästa av det hela. Som tur var återhämtade sig min kropp snabbt och jag återfick kontrollen.

Kvällen innan besökte jag Mariebergsviken för att hämta ut mitt startkuvert och kolla hur området såg ut. Det gjorde mig lite nervös. Därefter mötte jag upp A som skulle vara på besök under helgen och fanns även där som stöd för mig under helgen. A är en duktig triathlet och rutinerad vilket gjorde mig ännu mer lite nervös när han korsförhörde mig med saker. Dock behöll jag lugnet, för vad är det värsta som kan hända egentligen? Jag skulle ju bara simma, cykla och springa lite.

Lördagen den 18e juli bjöd på underbart väder, dvs. strålande sol! Jag och A åkte in i lagom tid, fixade iordning min växlingszon och pratade lite strategi innan. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lägga upp sakerna i växlingszonen men gjorde väl det bästa av det hela. När det var dags att pricka av sig i simningen så kändes allt bra, jag var lugn och kände mig till lags med mig själv. Jag var glad för att jag hade 15 min på mig att komma i vattnet, som den sanna badkruka jag är! ;P Jag hade nämligen ingen våtdräkt och det var kallt. 19 grader i vattnet. brr! Jag la mig längst bak och Kl. 9.00 gick starten. Jag beslutade mig på en gång för att ta det lugnt och började crawla. Det gick bra och jag crawlade fram till första bojen, tog några simtag och fortsatte. Framåt slutet fick jag ont i min fot som jag har problem med och var tvungen att brösta, men det gjorde inget för jag var ändå nästan sist upp ur vattnet. Simma är inte min grej. ÄN!

Växlingen till cykel gick bra. Fort och smidigt tog jag mig ut på banan. Min första tanke var; “Äntligen är helvetet över, nu är det bara att kötta!”. Sagt och gjort drog jag på redan från start på min racer (utan tempobågar) och jag cyklade om person efter person. Det var en go känsla, cykling har blivit lite av min grej och jag har starka uthålliga ben så jag kände mig trygg i situationen. Enda tillfällena jag kände mig lite osäker var vid vändpunkterna då det kom skarpa kurvor. Det gillar jag inte! När jag var uppe i 40 km/h skramlade även cykeln lite oroväckande vilket gjorde att jag hämmande mig något från att trycka på fullt ut, men den höll trots allt. Det gick fort och jag kände mig peppad!

Efter de 2 mil cyklingen var det dags för 5 km löp. Även denna växling gick fint. Snabbt och smidigt. Benen kändes stumma och jag gick ut i något för högt tempo, men jag gillar att göra det för att få igång benen efter cyklingen. Efter någon kilometer hittade jag flowet och höll det. När det var dags för varvning så fattade jag inte anvisningarna utan sprang lite kors och tvärs innan jag kom på banan igen, folk skrattade åt mig men det bjöd jag på. :) Under andra varvet gick även skosnöret upp, skit också! Men det var inget mer med det än att stanna och knyta. Med ett stort leende på läpparna passerade jag mållinjen på tiden 1:18:03 som gav mig en 9e placering. Där möttes jag av mina nära och kära med kramkalas. Känslan var obeskrivlig.

Jag var bara så lycklig och glad, glad att jag faktiskt klarat genomföra detta med min kropp och inte emot. Att jag än en gång bevisat att jag minsann inte är min sjukdom och att allt är möjligt bara man är till lags med sin kropp. Underbart!

Löpningen var den svåraste delen tycker jag då jag inte visste hur hårt jag kunde pressa min kropp i och med de symtom i lederna jag haft tidigare i veckan. Jag vågade därför inte pressa mig i rädsla över att gå över den där gränsen, det var helt klart inte värt ett bakslag/skov så jag höll mig ganska långt under gränsen. Mitt mål med tävlingen var dessutom att ta mig runt utan några större tabbar eller att hamna i straffboxen och ha roligt! Tid var inte det viktiga. Det viktiga var att jag gjorde detta tillsammans med min kropp och inte i en kamp mot den. Vilket jag lyckades hålla och jag är mer än nöjd över min prestation!

Jag är också otroligt tacksam över alla som nära, kära och bekanta som kom och hejade på mig under denna dag! Det betydde otroligt mycket. Stort tack till er! <3 Nu siktar jag mot nästa triathlontävling, nämligen Görslitet den 8 augusti med samma distans.

SPLIT-TIDER:
Tyvärr strulade chippen under tävlingen så att splittiderna inte registrerades, men A som är väldigt insatt tog splittider på mig med sin pulsklocka så detta är hans tider och inte officiella.

Simning: 12:02 min
Växling cykel: 2:20 min
Cykel: 37:30
Växling löp: 1:31
Löp: 24:40

Mål: 1:18:03