18 10 2014 | Övrigt, Tankar |
Jag får många frågor angående kompressionskläder, framför allt tights och strumpor. Vad är meningen med dessa och behövs de verkligen? Idag möts vi av att var och varannan person bär kompressionskläder, både i gymmet och i montionsspåret. I detta inlägg tänkte jag skriva lite om kompressionskläder samt mina tankar kring dessa.
Syftet
Kompressionskläder är i grund och botten till för att förbättra återhämtningen. Detta sker genom en ökad blodgenomströmning i musklerna. Blodet för då bort slaggprodukter och låter nytt fräscht blod strömma igenom. Så egentligen ger de allra bäst effekt att ha på sig efter träningspasset, gärna timmar efteråt och kanske till och med över natten.
Under träningspass
Som jag nämnde använder många kompressionskläder under träningspass. Många upplever dessa ge bättre prestationsförmåga i form av ökad uthållighet och minskad trötthet. Dessutom är dom mycket bekväma att ha på sig och beskrivs som att bära ett andra skinn. Någon annan medicinsk effekt har dom inte under träning.
Mina tankar
Själv använder jag endast kompressionskläder när jag sover i form av tights och strumpor under höst och vintertid. Detta på grund av min ledsjukdom reumatism. Ökad blodcirkulation lindrar då symtom. Tyvärr är det vanligt idag att använda kompressionskläder som en lösning på en skada. Visst, det är en lösning temporärt, men i längden håller det inte. Min vision är istället att ta itu med problemet på en gång. Från grunden. Vad är det som utlöste skadan och hur ska jag kunna förändra det? För mig som reumatisker är det extra viktigt att känna kroppen under träning för att inte överbelasta och få återfall. Därför använder jag inte kompressionskläder när jag tränar. Jag brukar säga att jag tränar med min kropp och aldrig emot. I alla lägen. Genom att då använda kompressionskläder hämmar jag signaler för kroppen att säga att något är fel. Om jag använder kompressionskläder märker jag inte en ev. skada förens det är “för sent” medan om jag inte använder kompressionskläder så hinner jag känna skadan och kan avbryta innan det blir för illa. Jag tränar inte för att prestera, så därför är det då inte viktigt för mig att döva viktiga signaler från kroppen. Jag tror istället på en starkt uppbyggd kropp från grunden med en god teknik och inga kompressionskläder i världen kan mäta sig med det.
Hur tänker du kring kompressionskläder?
17 10 2014 | Allmänt |
Imorse när jag vaknade visste jag på en gång att det inte skulle bli en lätt dag. Min kropp ville inte samarbeta med mig och jag var fruktansvärt stel. Jag var även öm i hela kroppen, både i musklerna och på huden. Hela jag kändes som ett stort blåmärke. Så jag beslutade för att ta tempen, vilket resulterade i en lätt feber på 37,4. Skit också, jag har fått ett återfall av min ledsjukdom (reumatism)! Egentligen är det normaltemp för de flesta, men för mig som har en väldigt låg normaltemp (35-36) så är det ganska mycket.
Min bil har gått sönder och jag kan inte använda den. Vilket gör att jag måste cykla överallt oavsett väder. Just nu är det världens skitväder ute och igår var det värre än någonsin. Så jag har egentligen mig själv att skylla. Att cykla 2-3 mil ute i nedkylt regn som jag gjorde igår med RA säger sig självt att det inte är speciellt bra.
Hur som helst, jag ger mig inte i första taget. Att avboka dagens klienter fanns inte på min karta. Så jag rotade fram medicin som jag fått utskriven och begav mig iväg. Vilket i sin tur gjorde att jag däckade i soffan när jag kom hem. När jag sedan vaknade (pga smärtor) några timmar senare hade febern stigit till 39,4 grader och när jag försökte röra på mig ville min kropp inte lyda. Jag känner mig lite som en vandrande pinne.
Jag har nästan glömt bort hur det var att ha ett sådant här återfall, senast jag hade ett riktigt dåligt sådant som detta var för ca 3 år sedan. Egentligen borde jag vara bitter över att jag fått det, men det är jag inte. Då. För 3 år sedan skulle jag garanterat vara det. Men skillnaden då mot idag är att idag är jag inte min sjukdom längre! Livet är inte alltid perfekt eller lätt, vilket också är det fantastiska med livet. Så jag vet att jag kommer att komma tillbaka ännu starke än vad jag var innan!
16 10 2014 | Allmänt |
Sådär! En ny vecka börjar lida mot sitt slut. Tiden går så fruktansvärt fort. Det är nästan skrämmande! Under den här veckan som gått har det varit fullt ös. Jag har bland annat kört mina första vattenjympapass som motionsledare (ett igår och 2 idag) som gick över förväntan bra och jag fick underbar feedback från deltagarna. Det var riktigt riktigt roligt också och jag ser fram emot våren när jag får leda mina egna grupper och inte “bara” vara en vikarie.
Det känns nästan overkligt att stå där och leda FaR-patienter med tanke på att jag själv fick fysisk aktivitet på recept för bara 3 år sedan. Dock var min psykiska hälsa så låg att jag inte klarade av gruppaktiviteter så jag fick personlig träning istället, men jag blev erbjuden just dessa pass. Så det är fantastiskt att kunna vara den där förebilden och sprida energi och glädje. :)
10 10 2014 | Mat & Recept |
Den här veckan är det som sagt temat mat i bloggen. Jag vet att många efterlyser goda och enkla recept på mat som dessutom är enkelt att tillaga. Jag hatar själv att laga mat och ser det mest som ett stressmoment i vardagen vilket jag vet att många av er känner igen er i. Så idag tänkte jag presentera en utav mina favoriträtter, nämligen spenat- och blomkålssoppa. Jag fullkomligt älskar det! Och då inte bara för att den är superenkel att tillaga. ;) Receptet har jag komponerat ihop själv och jag tänkte nu dela med mig av det till er. Enjoy!
Du behöver:
– 200g hackad fryst spenat
– 200g fryst blomkål
– 1 dl matlagningsgrädde
– 1 dl mellanmjölk
– 1 tärning grönsaksbuljong
– Svartpeppar och muskotnötkrydda
– en stavmixer
Såhär gör du:
Tina den hackade spenaten. Koka blomkålen tills den är mjuk. Koka sedan upp matlagningsgrädde, mellanmjölk och grönsaksbuljongen tillsammans med 1 dl vatten från den kokade blomkålen i en annan gryta. När det kokar har du i spenaten och låter det puttra en stund till. Ha sedan i blomkålen och använd en stavmixer för att mixa ihop allt till en slät soppa. Krydda eter behag och servera med 2 kokta ägghalvor. Supergott och superenkelt!
* För ett ännu smalare alternativ. Använd lättmjölk och/eller ersätt matlagningsgrädden med mjölk.
9 10 2014 | Utmaningar |
Det är ju ny vecka vilket innebär ett nytt tema i Move. Nourish. Belive – utmaningen som jag valt att delta i. Fast nu är det ju redan torsdag! Så man kan väl säga att det är i slutet av veckan. Tyvärr! Men jag ska göra det bästa av det hela och försöka få till några inlägg i områdets anda, det vill säga kost. Om ni har några förslag på inlägg som ni vill läsa om just kost, ta chansen nu att önska! Det kan vara allt från recept till hur jag laddar inför/under lopp eller liknande.
Min relation till mat har alltid varit enkel. Jag älskar mat och har ALLTID gjort! Därför har jag också alltid misslyckats med mina tappra försök till viktnedgång genom att förbjuda mig en av de saker jag älskar allra mest här i livet. Visst, det funkade alltid till en början men jag föll alltid tillbaka i gamla spår förr eller senare och då ännu värre än tidigare. När jag väl bestämde mig för en förändring för 3 år sedan var jag ju tvungen att tänka om för att det skulle hålla på lång sikt. Där ibland maten. Fast denna gång skulle jag inte leva med en massa förbud. Nej, jag vill kunna äta precis vad jag vill när jag vill MEN i rätt mängder. Sagt och gjort. Detta är ett koncept som funkar än idag med min aktiva livstil och träning.
För mig är mat bland det viktigaste min kropp behöver, det är mitt bränsle som håller mig vid igång dagarna i ända och det har även en stor påverkan över min kroniska ledsjukdom reumatism. Får jag inte tillräckligt med näring i mig märker jag det direkt iform av känningar i leder. Därför är det viktigt för mig att även ha en god balans i kroppen mellan kost och träning. Maten ska vara näringsrik och tillgodose min kropps alla behov men det ska också fungera i vardagen. Det får inte bli ett maniskt beteende. Jag vill kunna äta en pizza eller en påse godis ibland och då utan att känna dåligt samvete. För det är en del av mitt liv för att jag ska kunna må bra och känna mig lycklig! Jag vill ju kunna leva också!
Hur ser din matfilosofi ut? Berätta gärna. :)
