Tro det eller ej men ibland så kan vi här i Sverige också få riktigt varma dagar under sommaren, om inte annat så är det många som tar sig söder ut för att stilla sitt begär av sol och värme. Vilket bara är bra! Många med ledproblem (inklusive mig själv) mår speciellt bra av sol och värme, detta för att solen ger oss D-vitamin. D-vitamin gör oss dessutom pigga och glada. Så ta vara av de soltimmar vi faktiskt har här i Sverige!
Jag har aldrig gjort en videoblogg förut men nu har jag gjort det. Jag filmar med min telefon så ljudet kanske inte är det bästa. Om det blir någon mer videoblogg får vi se, men prenumera gärna på min youtube-kanal då det om inte annat kommer att dyka upp träningsövningar för löpare i mellan åt.
Ibland pratas det om motion och ibland pratas det om träning. Sedan finns ju något som heter vardagsmotion också. Då kan man ju fråga sig; Vad är skillnaden mellan alla dessa rörelseformer? Dessutom säger den ena källan att vardagsmotion är livsviktigt medan den andra källan säger att träning är det. I detta inlägg tänkte jag skriva min tolkning kring det hela.
Att motionera och träna regelbundet ett 2-4 gånger i veckan är jättebra! MEN det man absolut inte får glömma är vardagsmotionen. I min värld består grunden till all träning av vardagsmotion. Vardagsmotion är något jag strävar efter att utföra varje dag året om.
Vardagsmotionen försämrar inte immunförsvaret som hårdare träning gör vilket minskar risken för att du blir sjuk. Hård träning har en nedbrytande effekt av kroppen och för mycket hård träning i kombination med för lite vila/återhämtning (och/eller fel energibalans) ökar risken för att göra dig sjuk eller skadad. Om du då ser till att ha en god grund med vardagsmotion som stärker ditt immunförsvar, ökar din blodcirkulation och därmed också minskar risken för hjärt-/kärlsjukdomar är det mycket lättare (och framförallt mer riskfritt) att ta steget längre. Att t.ex. börja motionera eller träna utan att drabbas av en sjukdom eller skada efter 2-3 veckor eftersom kroppen då är van vid att vara aktiv.
Det bästa med vardagsmotionen är att det blir en omedveten handling tillslut. Alltså att du tar tappan istället för hissen utan att tänka på det, för att det är en självklarhet.
Jag brukar säga att vardagsmotionen är ett måste för att överleva medan motion är till för att må bra. Att träna däremot är en lyxvara, något man kan vara utan men som är jäkligt roligt eftersom bland det bästa som finns är att nå sina mål.
Iår ska jag springa Stockholm Marathon igen och jag har skrivit ett program till migsjälv. Så i tisdags tänkte jag ge mig ut på min inplanerade morgonjogg på 10 km i vanlig ordning. Kropp och knopp kändes pigg när jag klev ur sängen trots att det var lite motigt att gå upp av besvärliga skäl. Haha. Jag tänkte inte mer på det utan snörade på mig skorna, låste dörren och begav mig ut i den fina morgonsolen.
Jag hann inte ens ta 10 löpsteg innan jag kände att något inte var som det skulle i kroppen, men jag fortsatte ändå i tron om att det skulle ge med sig. Ni känner säkert igen den tankegången. Jag fortsatte att jogga på och kroppen kändes bara tyngre och tyngre, benen kändes som betongbitar och tillslut började pulsen skjuta upp i taket. Mitt joggtempo på 6:00-tempo kändes helt plötsligt som att jag sprang allt vad jag hade för kung och fosterland. Ett tempo som jag annars brukar vara lätt och rogivande som jag kan hålla i oändlighet, men inte idag. Så efter 800 meter stannade jag upp och ställde mig frågan; Vad är det jag håller på med?
Väldigt fort insåg jag att det fanns ingen anledning till att fortsätta pressa kroppen ytterligare 9,2 km bara för att det står på schemat. För vad skulle det ge? Min kropp skrek efter något annat även om mitt huvud ville fortsätta. Visst, jag skulle kunna ha varit envis och fortsatt pressa mot min kropps signaler. För hur var det – No pain, no gain. Eller? Det är iaf ett ordspråk som används flitigt i träningsvärlden och dess hets. Själv går jag på filosofin att ALLTID träna med min kropp och aldrig emot, för i grund och botten är det trots allt en god hälsa jag vill ha och upprätthålla. Inget annat! Vilket är (tro det eller ej, även för mig) lätt att glömma ibland i all denna träningshets vi utsätts för idag i sociala medier. Då är det extra viktigt att ställa sig den där frågan; “Vad är det jag håller på med och vad är det jag egentligen vill?” för att aldrig glömma varför man utsätter sin kropp för det här och vad det är man egentligen vill. I mitt fall är det för att ha en frisk, symtomfri och pigg kropp.
Så jag beslutade mig för att vända om, gå hem och planera om dagen så att min kropp skulle få så mycket vila och återhämtning som möjligt denna dag. Morgonen därpå tog jag nya tag och vips var min kropp åter på banan igen. Morgonjoggen, i samma tempo, kändes lekande lätt, rofylld och full av energi. Benen var superlätta och jag flög fram.
Jag ångrar för allt i världen inte att jag avbröt passet trots att det kändes tungt. Jag älskar helt enkelt mig själv tillräckligt mycket för att lyssna på min kropp, gör du det med din? Våga vila! I det långa loppet tjänar du mest på det.
Jag får många frågor angående kompressionskläder, framför allt tights och strumpor. Vad är meningen med dessa och behövs de verkligen? Idag möts vi av att var och varannan person bär kompressionskläder, både i gymmet och i montionsspåret. I detta inlägg tänkte jag skriva lite om kompressionskläder samt mina tankar kring dessa.
Kompressionskläder är i grund och botten till för att förbättra återhämtningen. Detta sker genom en ökad blodgenomströmning i musklerna. Blodet för då bort slaggprodukter och låter nytt fräscht blod strömma igenom. Så egentligen ger de allra bäst effekt att ha på sig efter träningspasset, gärna timmar efteråt och kanske till och med över natten.
Som jag nämnde använder många kompressionskläder under träningspass. Många upplever dessa ge bättre prestationsförmåga i form av ökad uthållighet och minskad trötthet. Dessutom är dom mycket bekväma att ha på sig och beskrivs som att bära ett andra skinn. Någon annan medicinsk effekt har dom inte under träning.
Själv använder jag endast kompressionskläder när jag sover i form av tights och strumpor under höst och vintertid. Detta på grund av min ledsjukdom reumatism. Ökad blodcirkulation lindrar då symtom. Tyvärr är det vanligt idag att använda kompressionskläder som en lösning på en skada. Visst, det är en lösning temporärt, men i längden håller det inte. Min vision är istället att ta itu med problemet på en gång. Från grunden. Vad är det som utlöste skadan och hur ska jag kunna förändra det? För mig som reumatisker är det extra viktigt att känna kroppen under träning för att inte överbelasta och få återfall. Därför använder jag inte kompressionskläder när jag tränar. Jag brukar säga att jag tränar med min kropp och aldrig emot. I alla lägen. Genom att då använda kompressionskläder hämmar jag signaler för kroppen att säga att något är fel. Om jag använder kompressionskläder märker jag inte en ev. skada förens det är “för sent” medan om jag inte använder kompressionskläder så hinner jag känna skadan och kan avbryta innan det blir för illa. Jag tränar inte för att prestera, så därför är det då inte viktigt för mig att döva viktiga signaler från kroppen. Jag tror istället på en starkt uppbyggd kropp från grunden med en god teknik och inga kompressionskläder i världen kan mäta sig med det.
