Jag fortsätter veckans utmaning (Move. Nourish. Belive.) med att ta upp frågeställningen varför jag tränar. I föregående inlägg i denna utmaning förklarade jag varför jag valt en aktiv livsstil. Men är det någon skillnad på en aktiv livstil och att träna egentligen?
Foto: Rebecca Hansson
För mig är det väldigt stor skillnad på att leva ett aktivt liv och att träna. Du kan träna flitigt flera gånger i veckan men fortfarande ha en inaktiv livsstil där kroppen tar stryk. Låt oss säga att du tar bilen när du ska någonstans, hissen istället för trapporna och skippar att stå eller göra små pauser i ditt arbete vid skrivbordet. Du blir inaktiv och kroppen blir stel och sned-/överbelastad jämt emot om du håller dig i rörelse och minimerar stillasittande till max 30 min i stöten. Det är dessa små saker som gör störst betydelse i längden för en god hälsa och frisk kropp. I alla fall för mig.
Varför tränar jag då? Jo, främst för att förebygga min sjukdom. Genom att styrketräna och bygga upp muskler minimerar jag belastningen på mina leder och kan på så vis hålla med både symtomfri- och medicinfri. Sedan tycker jag det är extremt kul att träna, framför allt löpning och att springa utgör en enorm belastning på kroppen som kräver en stark kropp av mig. På senaste tiden har jag även funnit tjusningen med yoga för att motverka stress i vardagen samt mjukgöra mina muskler på ett skonsamt sätt.
Träningen är bästa medicin jag testat, den får mig att må bra även i huvudet. Inga tabletter och piller i världen kan mäta sig med de endorfinkickar träningen ger för mig. Jag älskar det! Därför är det så extremt viktigt för mig att träna. Ibland är det till och med nästan lite svårt att ta vilodagar och då är det ÄNNU VIKTIGARE för mig att komma ihåg VARFÖR jag tränar. Jo, för att förebygga min sjukdom, inte förvärra den genom att överträna. Jag brukar därför alltid säga att jag alltid tränar MED min kropp och aldrig EMOT. Resultatet jag får är av träningen i form av tider m.m. är alltså bara en bonus.
Hur tänker du? Varför tränar du?
